Älsklingen och jag har under lång tid utsatts för hot och trakasserier från hennes tidigare "man". Enhetschefen på barn och familjeenheten på socialförvaltningen i Ystad uppmanade oss för ett par år sedan att enda sättet att komma tillrätta med problemen var att anmäla ALLT!
Efter att ha hamnat hos en polis som omgående började älta sin egen skilsmässa när vi gjorde vår första anmälan, kände vi oss ganska uppgivna...
När vår ansökan om besöksförbud för "mannen" senare avslogs med motiveringen att "han" sa att han inte gjort något eller på något sätt varit hotfull... och "mannens" släkt som tidigare varit väl medvetna om hur han betedde sig och fördömt detta, plötsligt "glömde" allt gammalt och ställde sig på "hans" sida... ja, då kände vi att vi hade hela världen emot oss...
:-(
Vi flyttade upp till skogen i Östra Göinge till stor del för att slippa allt elände och falska människor... men hot via telefon och genom ärendespringande tonåringar på hembesök fortsatte trots allt...
När "mannen" förra året hotade två socialsekreterare, både med brutna ben och till livet, trodde vi att folk skulle få upp ögonen för vad "han" var för slags människa. Men då bestämde tidigare nämnda enhetschef helt överraskande att det INTE skulle göras någon anmälan mot "mannen"?!? Inte heller när "han" tidigare gick lös på inredningen på soc. i Ystad gjordes någon anmälan...
..."han" verkar liksom kunna göra precis vad som helst och ändå gå fri?!?
:-(
Jag har försökt få en förklaring till enhetschefens motsägelsefulla beteende sedan sommaren 2006, men hon ringer inte tillbaka, svarar inte på mail och lämnar inga som helst besked...
Jag har inte bloggat om det här tidigare, men efter att ha sett "När Mörkret Faller" (en lysande film, om dock grym) tänker jag inte skräda orden längre...
TjiPp!
/JOhan - uppgiven, men seg utav h_lvete!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar